polkagrisen.webblogg.se

Ett riktigt favoritmellis här hemma är filmjölk med massa frysta hallon och blåbär i, för en gångs skull har dessutom färska blåbär kunnat serverats här hemma nu på senare tiden, eftersom mor och syster min ständigt är ute och plockar. Det tackar jag ju inte nej till.

 

 

 

Imorgon bitti klockan halv sju går tåget mot storstaden igen. Det var ett tag sedan nu, närmare bestämt två månader sedan jag var där sist. Mitt älskade Stockholm. Imorgon är det dags igen. Jag bredde nyss färdigt mina mackor, till både frukost och mellis, som kommer ätas på tåget, la in vattenflaskan i frysen för att ha som kylklamp, och handlade nyss mitt favvomellis, Keso med hasselnötter och torkade blåbär/tranbär. Det känns bra det här. Riktigt bra. Jag är motiverad, längtar, och tycker verkligen att det ska bli roligt. Ingenting ska få förstöra den här helgen. Jag ska bevisa för mig själv att jag klarar av att ha det precis så roligt som jag vill. Att det är JAG och ingen annan som bestämmer. 

 

Jag längtar efter att springa den där milen, eller jogga, eller gå om det nu kommer bli så. Sakta kommer det gå, så otränad som jag är, men jag ska i allafall vara med. Det är tillräckligt underbart. Jag hoppas dessutom att min träningsvärk sen sist jag var på gymmet försvinner tills lördag, den är grymt jobbig. 

 

 

Den här vackra utsikten möttes jag av sist jag var ute och sprang här hemma,

Både kossor och åkrar...

 

 

 

 

Måste bara tipsa om två helt underbara favoriter, som följer med mig i stort sett vart jag än går: 

 

 

 

Bästa parfymen från Clean. Luktar sommarfräscht, ett stänk av citrus, sommarblomster och nytvättad tvätt. Helt underbart fräsch. Inköpt på allas vårt älskade Åhlens. 

 

 

Eftersom mina händer är konstant torra och frusna är en riktigt mjukgörande och snabbingående handkräm ett måste. Jag använder XL-seriens handkräm från Grazette of Sweden, inköpt hos frisören, och fylld med det fina budskapet: You are beautiful. Dessutom innehåller den både Aloe Vera och avokadoolja, och doftar ljuvligt av frukter. 

Jag är så himla ambivalent, i allt. Jag vet inte vad jag vill, vart jag vill komma, och vilken väg jag ska välja. Jag kan inte bestämma mig, vet egentligen vad som är bäst för mig, men saknar förmågan att styra mig själv i rätt riktning just nu. Jag vill ju komma framåt, se snabba resultat, utvecklas kvickt, samtidigt som det är just det jag är allra räddast för. Att komma för långt, att gå längre bort. Att inte känna igen mig själv, mitt sätt att tänka, mina egna reaktioner. Avsaknaden av vissa reaktioner, och upptäckten av andra. Att känna känslor jag trängt undan under så lång tid är läskigt. Att känna sig levande. Fylld av liv. Det stämmer inte. Det är inte jag. Inte den jag har blivit, men den jag har bestämt mig för att bli. Den jag kämpar för att bli. 

Jag kom ju på att jag inte berättat att jag åker upp till vår kära huvudstad på fredag morgon, för att vara med och springa tjejmilen. Något som känns helt omöjligt, och faktiskt var det för inte alls länge sedan. Det känns så stort, så mäktigt. Jag, Amanda och 32 000 andra kvinnor ska springa, jogga, gå, lunka, ja, ta oss igenom den där milen, och hur vi än gör det så kommer det att bli bra. För att det bara är så sjukt roligt!

Förövrigt så ska vi spana in allt fint höstmode från Odd Molly (jag kan ju inte anklaga Kalmar för att ha ett stort sortiment om jag säger så...), shoppa loss i Barkarby, äta god mat, och bara njuta. En hel helg fylld med massa skojiga saker. Det måste bli bra, det finns liksom inga alternativ!

 

Min första körlektion efter sommaren hade jag idag, med en ny lärare, med samma repetitioner som innan sommaren, och en hel massa trygghet. För det är det som känns så skönt, just det här med att känna mig säker bakom ratten. Inte vara nervös och rädd, utan självständig. Man måste ta för sig i trafiken...

 

Annars skrev jag en del på en labbrapport om hur protein spjälkas i magsäcken, och hade min andra psykologilektion idag. När jag upptäcker att jag minns i stort sett hela lektionen, innehållet, genomgången, och dessutom tänker vidare på den, samt bygger egna teorier är det minst sagt ett bevis på ett intressant ämne. Psykologin liksom fängslar, och får mig att spinna vidare, det känns himla roligt.

 

Dessutom hade jag grymt tråkigt på bussen idag, så jag roade mig med att fota mina skor, samt hittade en glad smiley på sätet framförs ryggstöd. Glad tjej när hon hittade det :)

 

 

 

Hur tråkigt får man ha på en buss egentligen?

 

 

Efter värsta effektiva helgen kändes det faktiskt helt okej att gå till skolan idag. Jag trivs, även om det känns tungt på morgonen, även om söndagsångesten redan plågar mig, och läxorna gör sig påminda. För det är ju på något sätt så det sa vara. Allt kan inte vara perfekt jämt. Det finns ingen som går omkring och ler och leker lyckligast i världen 24 timmar om dygnet. Den verkligheten existerar inte, och det vet jag nu...

Helgen har spenderats med Amanda på en lååång promenad ute i skogen, helt omringade av mygg och andra äckliga småkryp, med en cykeltur till universums mysigaste Café med Amanda och Sofia, en trip hem till farmor där vi tittade på mängder av gamla fotografier från förr, lussekattsbak (jag vet att jag är galen, men det var så sjukt länge sedan jag njöt av en lussekatt), samt en heldag med Amanda och belen ute i Kosta och Kalmar. Myyys :) Andra Muminmuggen införskaffades också, och jag känner mig som en stolt ägare både till Vintermuggen 2011 och kärleksmuggen. Minst sagt mina favvisar...

Dessutom har misslyckat surdegsbröd bakats, och ett pass på gymmet klarats av. Jag har ätit äpple och goda surdegsmackor till kvällis, och just nu är jag fortfarande endorfinhög och känner mig grym. Låt mig bevara den känslan!

Jag kan ju lova er att min kreativitet är på topp idag (inte) efter den första riktigt riktiga skoldagen, en heldag innehållande kemi/biologi, lunch, matte och religion. Efter det väntade spontant glassfika med Sofia, lite shopping och en massa mys, innan det var dags för hemfärd. Hemma väntade middag, tunnbröd till kvällis, och försök till labbrapport/proteinuppgifter. Jobbigt, men nödvändigt...

 

 

När mamma och jag övningskörde igår såg vi coolaste regnbågarna; två stycken bredvid varandra. Innan jag fått fram mobilen för att fota hann dock den ena försvinna. Grymt häftigt!

 

 

Upptäckte dessutom att jag borde rensa i mitt lotionförråd, istället för att köpa nya hela tiden... 

Hade kort dag i skolan idag, vilket känns så sjukt underbart. Varje onsdag kommer jag sluta halvt tolv, och jag njuter redan av den vetskapen. Lycka! 

Annars har dagen bjudit på regn, alldeles för mycket tankar och funderingar, tunnbrödrullar och en hel massa övningskörning. 

 

 

Jag vill verkligen komma vidare med mitt liv nu, se framåt och nå mina mål. Leva i nuet, i verkligheten. Leva på riktigt. Som det är nu är det svårt. Jag kämpar på så gott jag kan, men så mycket finns i mina tankar att nuet inte alltid får plats. Hur jag ska nå dit vet jag inte, men jag jobbar på det så gott jag kan. Jag måste ju komma dit någon gång. Att skolan börjat nu känns både bra och dåligt i detta sammanhanget. Jag har något nytt att fokusera på, men är samtidigt rädd för att komma in i överdrivet pluggande, och fel vanor. Men det gäller väl bara att jobba på, blicka framåt, blunda för bakslag och bara fortsätta utvecklas. Det är ju så hela livet kommer att se ut...

Nu kommer en liten hälsning från en tjej som är helt slut efter två dagar i skolan, städning av det föredetta (och fortfarande) kaosrummet, en springrunda på fem fina kilometrar och kvällis i soffan. Lite halvåtta hos mig fick också plats där. Jag bjuder dessutom på en riktig fulbild av mig själv...

 

Första skoldagen, mitt sista år, min sista första skoldag på gymnasiet. Alltid lika spänt, alltid lika ångestladdat, men faktiskt riktigt lyckat! Att få nya vanor, komma in i nya rutiner, och att faktiskt trivas med dem, är det som står på schemat nu. Min rumsstädning/garderobsrensning är också på min priolista...

 

Dagen började med fika med två fina, underbart gott grönt té och ett smaskigt grönt äpple. Think green. Sedan fortsatte dagen med skola, middag med farmor (planka från igår) och en halvtimmes promenad med fina Réne. Mysigt!

 

 

 

Jag är fylld av känslor just nu, men kan inte riktigt säga vad. Kanske är det nervositet inför skolan som börjar imorgon. Ett nytt år, nya möjligheter. Nya känslor. Det låter så äckligt klyschigt att säga att det kan bli en nystart, men det är så det känns. Typ som varje skolår känns. För trean ska bli så mycket bättre än vad ettan och tvåan har varit. Trean ska förknippas med motivation, glädje, vänner och måbra tid, inte av en massa skit som bara förstör. Det är det som får bli min nystart. Att börja prioritera mig själv!

 

På ett sätt vill jag komma in i rutiner, få igång vardagen, komma in i nya banor, medan jag på ett annat sätt bara vill stanna kvar i sommarens långsamma lunk. Veta vad som väntar och hur allt kommer att bli. Samtidigt så är jag säker på att trean ska bli bra, det är ju inte direkt svårt att göra den bättre än de andra åren...

 

Min sista sommarlovsvecka har dock varit riktigt bra. Den har tillbringats med de finaste, minskat ner ett kapitel av mitt liv, och bjudit på massa överaskningar, såsom spontan glasskväll inne i stan tillsammans med Amanda, Richard Herrey och lite minithriatlon, petande på en äkta asiatisk Ironman deltagare, mängder av bär, mormors åttioårsdag, sköna promenader och så vidare. Typiska bevis på att livet är så himla värt att leva!

 

 

 

 

 

Mormor 80 år, är det som har firats idag, tillsammans med moster och kusinvitaminer, mormors syster, familjen och så morfar förstås. Riktigt mysigt.

 

 

 

 

 

 

Planka med mängder av mat...

 

 

På min tallrik hamnade machesallad, gurka (love) tomat, kiwi, honungsmelon, ananas, rökt lax och annan melon.

 

 

Nya klänningen!

 

 

 

 

 

 

 

Dagens första mål bestod idag av en majsfralla med smör och skinka, filmjölk, blåbär och psylliumfrön, tillsammans med té. Riktigt bra start på en lördag. 

 

Sitter uppe och kan inte sova ikväll, kanske av oro inför skolan, eller av att alla mina tusen miljoner myggbett kliar för fullt på i stort sett hela kroppen. Mamma, jag och Tilda var i skogen halva dagen, och plockade massor av blåbär och lingon, fikade och övningskörde en stund. Tusen myggbett senare väntade middag hemma, innan jag körde till Gösjön med pappa och Tilda och tog ett minidopp i det iskalla vattnet. Och då menar jag verkligen iskallt!

 

 

Lingon fanns det gott om, men det var inte alla som var mogna...

 

 

Blåbärsriset fyllde också upp större delen av skogen. 

 

 

 

Mina vrålsnygga gummistövlar!

 

 

Och mitt toppengoda mellis; fruktsallad med äpple, päron, vindruvor och kiwi, tillsammans med pumpakärnor, linfrön och solrosfrön. Mums!

 

 

 

En liten del av alla bären. Nu är vi laddade för blåbärsfrukostar ett tag framöver. Sommar, ljuva sommar. 

 

 

Idag var jag på riktigt dåligt humör när jag kom hem, och det kändes som att hela världen var emot mig. Efter en promenad med fina Amanda kändes allt tusen gånger bättre. En halvmils traskande rätt ut i skogen, och så samma väg tillbaka sen, men då betydligt mer kissnödig... haha, inte så lyckat! Lite söta lingon, fina skogshallon och blåklockor hann vi också se, innan vi kom hem. 

 

Hemma bakade jag lite nötsnittar, såg på TV, åt vindruvor till kvällis och bara tog det lugnt. Jag är så sjukt trött på kvällarna nu att det inte är sant, och tyvärr tror jag inte att det blir bättre när skolan börjar...

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett toppengott mellis, en smarrig frukost, eller kanske till och med en underbar dessert? 

 

Smoothien, en av mina många varianter är görs av 2 dl frysta hallon, mixat tillsammans med 1,5 dl mild citronyoghurt och 1,5 msk psylliumfrön. Den bör serveras direkt, eftersom den i början påminner om glass, som sedan smälter. Smoothien kan varieras i all oändlighet, en annan favorit är banan och jordgubb, blåbär och hallon, eller mango. Det är alltså bara att mixa för fullt!

 

Två riktigt jobbiga dagar har passerat. Igår när jag kom hem la jag mig på ett täcke i gräset, drog en stor fleecefilt över hela mig, låg där, fylld med ångest tills jag somnade, och sov i cirkus en timme. Skönt, men så otroligt jobbigt. 

 

Dagen började inte mycket bättre, men när jag kom hem åkte jag, mamma, pappa och systeryster mot stan och träffade fina kusinen och hennes familj. William är typ den underbaraste ungen jag någonsin träffat. Två år, ursmart, äta-upp-söt, och helt underbar. Gud vad jag gillar den ungen. Han är riktigt häftig!

Efter ett kortbesök där åkte vi mot någon veteranfordonsträff i en hembygdspark, strosade runt och bara njöt utav en av de sista sommarkvällarna. Mysigt! Tittade runt bland alla gamla hus och bara hade det skönt. 

Hemma sen väntade kvällis i form av ljummen risgrynsgröt, som mamma kokt på eftermiddagen. Mums säger jag bara...

 

 

Världens goaste lilla unge <3

 

 

 

 

HItills idag har jag ätit, bland annat smoothie till mellis, löst korsord, gosat med min lilla bebiskatt (hehe), som för övrigt förföljer mig hela tiden, gått en promenad i mina easytones, och börjat laga lunch till mig och la familia. Ganska bra jobbat för att klockan bara är strax efter ett... Jag går dessutom runt i universums mysigaste blus och bara njuter just nu, älska augusti säger jag bara!

 

 

 

 

Mysalfons...

 

 

 

Bästaste promenadskorna någonsin!!!

 

 

 

Taggar jobb i eftermiddag med en joggingrunda (ensam!!!) och en omelettlunch efter det! Så otroligt skönt bara att springa och njuta av solsken, ängar, åkrar, skog och stigar. Ren njutning!

 

 

 

Godaste omeletten med kidneybönor, och gurka och paprika till!

 

En av mina stora rädslor är att jag en dag kommer växa upp till en förbittrad kvinna, en kvinna fyllt med självhat, ånger och förakt. Förakt över sitt eget beteende. Jag lovar att göra allt för att inte fastna där. Aldrig fastna och älta sönder det förgångna, utan snarare analysera lite lätt, och sedan blicka framåt. För det är där verkligheten kommer att vara.

Dock känns hela tanken på mig som en rynkig kvinna med grått hår och vattniga ögon tragisk. Så långt bort. Jag kan omöjligt se bilden framför mig. Inte jag. Tänk att se mig själv i spegeln, och inte känna igen vad man ser. Egentligen samma sak som jag gjort nu ett tag. När kommer den känslan släppa? Det gäller väl bara att acceptera sitt utseende då också, för att kunna trivas med sig själv och den jag är. För jag har bestämt mig nu. När jag blir gammal ska jag vara en krutgumma som lever livet. Njuta, älska och trivas, så enkelt är det! Så enkelt måste det bli. 

 

Jag ska kunna berätta för mina eventuella barn om hur lycklig jag är att de finns, om hur roligt jag har haft det innan de föddes, och om hur underbart vi ska ha det tillsammans. Jag vill kunna trivas med ett jobb som framhäver just mina bästa sidor, ett jobb som jag längtar till, och jag vill kunna älska någon sådär riktigt mycket, känna längtan så att det nästan gör ont. Ha vänner som förstår utan att man behöver förklara i en evighet, och kunna leva livet. För sånt har det inte funnits tid för innan, inte prioriterats alls. Nu ska det komma betydigt längre upp på min prio lista! För nu ska jag leva på riktigt!

 

Beslutsångest, velande och skenande tankar. Jag kan omöjligt bestäma mig, väger fördelar mot nackdelar, funderar lite till. Det är alltid likadant, oavsett om beslutet handlar om ifall jag vill åka till stan eller stanna på landet, äta rågkusar eller yoghurt, träffa vänner eller träna. Alltid samma beslutsångest. De krigande tankarna gör sig alltid påminda, och det slutar med att jag tänker bort halva dagen. Hur svårt ska det vara att bestämma sig? Kan man inte kombinera lite. Man hinner ju liksom både träna och träffa vänner på en dag, och kan ju äta yoghurt till ett mellis, och rågkuse till ett annat. Både äta kakan och ha den kvar som gamla brukar säga. 

 

Mitt i allt velande för dagen började det ösregna, så det slutade med att jag sitter tillsammans med min lurviga ullbollsliknande kisse på altanen och lyssnar på regnet, samt lite Melissa Horn samtidigt som jag njuter av värmen från solen som fortfarande skiner. Vackert och fridfullt på något sätt. Precis vad en pensionär också skulle ha sagt... 

 

En skev värld, en tragisk verklighet. Ett normaltillstånd som påminner om sjukdomar och psykiska problem. Ofta undrar jag verkligen vart vårt samhälle är påväg. Samhället där size zero är det enda som duger, där vi ska ha lika långa och smala ben som en älg, getingmidja, och gigantiska bröst. Där vi måste klä oss på rätt sätt, väga rätt antal kilon och vara långa som giraffer för att duga. Där vi gör allt för att anpassa oss efter det. 

 

Där morgonpromenader i timtal före frukost ses som normalitet, där träning varenda dag är positivt, och där bantning och bantare är vanligare än människor som följer tallriksmodellen. LCHF, GI, klassisk lågkaloridiet. Alla finns de där, lockar oss med sina topperbjudanden, visar på fina resultat. Vi luras går på dem, tappar några kilon på ren tur, men stannar upp, och låter det antingen gå tillbaka till det vanliga, glömmer dieten, och går upp alla kilon igen, eller går ner oss totalt. Fastnar i någon avgrundsliknande grotta, dit ingen riktigt hittar varken dit eller från, och där ropen på hjälp sakta men säkert ebbar ut. Där ekot stannar, inte tar sig vidare, och där hjälpen dröjer, ibland så länge att det är alldeles för sent. 

 

Vår värld har gjort att unga tjejer, äldre också för den delen, inte kan läsa Elle, Solo, eller ens den så kallade hälsosamma tidningen Topphälsa utan att bli triggade till att nå det där målet, det som nästan är ouppnåeligt. Målet som inte leder oss in i den fina blommiga världen, utan ner i den destruktiva spiralen. Målet som aldrig kommer föra med sig något gott.

 

Är det den världen vi har skapat med våra ideal och vår skönhetshets? Är det den vi ska leva i, för alltid? Där vi aldrig kommer duga som vi är, där aldrig personligheten, fina egenskaper eller ett varmt hjärta kommer räknas, utan där vågen för all framtid kommer avgöra vårt värde?

 

Isåfall vill jag inte vara med. Jag vill checka ut, hitta min värld, där jag är okej, accepteras som den jag är och vill vara, inte den samhället vill knäcka ner mig till. Finns världen jag drömmer om, eller är det bara en drömmarnas vision långt där borta? Egentligen vet jag svaret. Jag vill förändra, bygga upp den värld jag och så många andra drömmer om, där acceptansen är självklar, och där glädjen är i fokus. Varför fokuserar inte det övriga samhället också på det?

 

 

Ännu en dag av det där som kallas sommarlov har passerat, och min eftermiddag och kväll har väl sett ut lite sisåhär:

 

 

Promenix med en fin vän.

 

 

Läsning, trots att jag aldrig kan koncentrera mig tillräckligt mycket och tillräckligt länge. Jag är alldeles för rastlös för det... 

 

 

Springrunda i ösregn, fylld av otrevliga känslor och hemska tankar.

 

 

Fiberhavregrynsgröt med psylliumfrön, hallon och blåbär, mjölk och vatten. 

 

 

Kvällis bestående av två grovråg knäcken med ost och paprika, och söderté såklart. 

 

Inte en toppendag om jag säger så. Mycket har kommit ifatt mig, jag har tänkt för mycket, hatat för mycket och gråtit lite för många tårar... Vi får hoppas att imorgon blir en betydligt bättre dag, för det är inte såhär jag vill leva mitt liv, om jag säger så! 

 

Efter en riktigt härlig helg pustar jag nu ut i soffan, tillsammans med Håkan Hellströms och Melissa Horns ljuva röster, min älskade kisse och den där datorn som är väldigt bra att ha ibland.

 

Igår var en riktig slappardag, med sovmorgon, kringelbak, Veronica Maggio nostalgi och en trip tillsammans med mamma till lanhagen och hembygdsparken, för någon slags kulturvecka. Vi kikade på gamla foton, strosade runt och njöt av miljön och det fina vädret. Fotade runt lite och bara njöt. Mysigt mysigt. Vi grillade lite, och innan vi skulle lägga oss tittade vi på den sista Harry Potter filmen. Jag vet att jag är superlångsam med att se filmer, har så fruktansvärt svårt att dels sätta mig ner och se filmen, och dels att verkligen koncentrera mig på hela filmen. Om jag väl slappnar av så somnar jag så otroligt lätt...

 

 

 

 

 

 

Idag vaknade vi istället tidigt, och mamma och jag begav oss mot det blekingsta landskapet redan vid halv sex tiden på morgonen... Vi var i brunnsparken i Ronneby, fikade utanför Karlskrona och bara njöt. På vägen hem stannade vi på Kosta Outlet och kollade runt, och hann med lite övningskörning också. Väl hemma väntade sedan spontankväll vid sjön tillsammans med fina vänner, vilket inte kunde bli annat än mysigt. Dock kan jag ju säga att jag är sjukt trött nu!

 

 

Mammas klassiker: Kolla planteringarna vid rådhuset...

 

 

Solnedgången vid sjön, helt underbart vacker sommarkväll. 

 

 

Jag var klädd i min nya underbara långklänning, och som vanligt min klassiska sjal. Den kommer alltid få hänga med överallt!

 

 

 

 

 

 

En marknadskväll är spenderad, på en betydligt större marknad den här gången. Inte för att jag hittade något, men på något sätt känns det så typiskt somrigt och småländskt. Trivsamt och mysigt. Tillsammans med mycket folk, ännu fler myggor och ett underbart augustiväder kan det ju inte bli annat än succé... 

 

När vi kom hem grillade vi lite, njöt av solnedgången på altanen, och pratade om allt och inget. En av de många Harry Potter filmerna fick tillsammans med lite check av fotoalbumen avsluta kvällen. Älskade sommar säger jag bara!

 

 

 

Jag känner mig bara så himla lycklig just nu. Mitt i ett lyckorus, ett rus som kommer att stanna sålänge jag behåller det kvar. Lycklig över att världen verkar le mot mig, att solen skiner på mitt numera ganska bruna ansikte och bruna ben, att livet ser ut att vilja komma någon vart. Jag känner mig så himla nöjd. Jag har kommit så sjukt långt nu. Jag är på rätt väg, det är jag säker på, för även om stigarna fortfarande slingrar sig, så ser jag betydligt mer av dem nu. Jag kan ana en väg, och det känns så grymt bra!

 

Kvällen spenderades med fina Amanda, en cykeltur till Gösjön, åt sallad, baguette och nektarin där, tog årets allra första sjödopp (isande kallt!), satt och njöt av att se solen gå ner över vattnet, och bara pratade. Och pratade. Och pratade lite till. Om precis allting. 

 

 

 

Lilla jag försöker modella, men det går ju då inte så bra...

 

 

Amanda kanske inte heller var specialist på det, om jag ska vara ärlig...

 

 

Den älskade muminlådan, både öppen och stängd!

 

 

 

Vår vackra vy vid den lilla sjön. Trots det svarta vattnet är det mysigt på något sätt. Det känns liksom som sommar.

 

 

 

Att modellandet bara går utför från min sida kan vi ju också konstatera... tur att det inte är där jag vill ha min karriär... 

 

En helt underbar kväll, som avslutades med mys i soffan och kvällis bestående av senapsmacka, citronyoghurt och söderté. Ibland gillar jag verkligen det där som kallas livet. 

 

 

 

Efter en helt okej dag satte jag mig tillsammans med några fina brudar i en partybil och rattade ut i skogen för en liten myskväll. Kvällen blev riktigt lyckad, fylld med prat, skratt, glädje och fika. Mysigt och riktigt uppskattat sådär mitt i veckan. 

 

 

Så fina kan tre av dem vara. Min älskade tillbringare med vatten fick också vara med på ett hörn. 

 

 

Vi andra kan också busa till det lite... Fruktsalladen, bestående av päron, jordgubbar, kiwi, banan, vindruvor och apelsin fick också vara med på bild. 

 

 

Fina Elon busar runt med håret för fullt...

 

... medan Erika och Caroline posar lite snyggt. 

 

 

När kvällen närmade sig sitt slut såg det ut lite mer såhär runt bordet. Mysigast på länge!