Inget är logiskt, inget är magiskt, och det är så tragiskt
En skev värld, en tragisk verklighet. Ett normaltillstånd som påminner om sjukdomar och psykiska problem. Ofta undrar jag verkligen vart vårt samhälle är påväg. Samhället där size zero är det enda som duger, där vi ska ha lika långa och smala ben som en älg, getingmidja, och gigantiska bröst. Där vi måste klä oss på rätt sätt, väga rätt antal kilon och vara långa som giraffer för att duga. Där vi gör allt för att anpassa oss efter det.
Där morgonpromenader i timtal före frukost ses som normalitet, där träning varenda dag är positivt, och där bantning och bantare är vanligare än människor som följer tallriksmodellen. LCHF, GI, klassisk lågkaloridiet. Alla finns de där, lockar oss med sina topperbjudanden, visar på fina resultat. Vi luras går på dem, tappar några kilon på ren tur, men stannar upp, och låter det antingen gå tillbaka till det vanliga, glömmer dieten, och går upp alla kilon igen, eller går ner oss totalt. Fastnar i någon avgrundsliknande grotta, dit ingen riktigt hittar varken dit eller från, och där ropen på hjälp sakta men säkert ebbar ut. Där ekot stannar, inte tar sig vidare, och där hjälpen dröjer, ibland så länge att det är alldeles för sent.
Vår värld har gjort att unga tjejer, äldre också för den delen, inte kan läsa Elle, Solo, eller ens den så kallade hälsosamma tidningen Topphälsa utan att bli triggade till att nå det där målet, det som nästan är ouppnåeligt. Målet som inte leder oss in i den fina blommiga världen, utan ner i den destruktiva spiralen. Målet som aldrig kommer föra med sig något gott.
Är det den världen vi har skapat med våra ideal och vår skönhetshets? Är det den vi ska leva i, för alltid? Där vi aldrig kommer duga som vi är, där aldrig personligheten, fina egenskaper eller ett varmt hjärta kommer räknas, utan där vågen för all framtid kommer avgöra vårt värde?
Isåfall vill jag inte vara med. Jag vill checka ut, hitta min värld, där jag är okej, accepteras som den jag är och vill vara, inte den samhället vill knäcka ner mig till. Finns världen jag drömmer om, eller är det bara en drömmarnas vision långt där borta? Egentligen vet jag svaret. Jag vill förändra, bygga upp den värld jag och så många andra drömmer om, där acceptansen är självklar, och där glädjen är i fokus. Varför fokuserar inte det övriga samhället också på det?
Kommentarer
Postat av: Hedvig
Anna!!
Denna värld har vi byggt upp själva, genom att lita på dessa människor som säger att smalt är det enda vackra. Genom att acceptera att detta är en påhittad lögn, och att man är perfekt som man är, så kan man komma till den verkliga sanningen, en värld där du duger som du är. Men det är en hård väg dit, en lång väg att gå. Många är emot dig, de tror att lögnen är den enda sanningen. man får stålsätta sig för att man har rätt, att man har den sanna veerkligheten i sikte, inte den skeva. Kramar! <3
