Känn ingen sorg för mig i Göteborg
Jag är fylld av känslor just nu, men kan inte riktigt säga vad. Kanske är det nervositet inför skolan som börjar imorgon. Ett nytt år, nya möjligheter. Nya känslor. Det låter så äckligt klyschigt att säga att det kan bli en nystart, men det är så det känns. Typ som varje skolår känns. För trean ska bli så mycket bättre än vad ettan och tvåan har varit. Trean ska förknippas med motivation, glädje, vänner och måbra tid, inte av en massa skit som bara förstör. Det är det som får bli min nystart. Att börja prioritera mig själv!
På ett sätt vill jag komma in i rutiner, få igång vardagen, komma in i nya banor, medan jag på ett annat sätt bara vill stanna kvar i sommarens långsamma lunk. Veta vad som väntar och hur allt kommer att bli. Samtidigt så är jag säker på att trean ska bli bra, det är ju inte direkt svårt att göra den bättre än de andra åren...
Min sista sommarlovsvecka har dock varit riktigt bra. Den har tillbringats med de finaste, minskat ner ett kapitel av mitt liv, och bjudit på massa överaskningar, såsom spontan glasskväll inne i stan tillsammans med Amanda, Richard Herrey och lite minithriatlon, petande på en äkta asiatisk Ironman deltagare, mängder av bär, mormors åttioårsdag, sköna promenader och så vidare. Typiska bevis på att livet är så himla värt att leva!
Kommentarer
