polkagrisen.webblogg.se

Jag är så himla ambivalent, i allt. Jag vet inte vad jag vill, vart jag vill komma, och vilken väg jag ska välja. Jag kan inte bestämma mig, vet egentligen vad som är bäst för mig, men saknar förmågan att styra mig själv i rätt riktning just nu. Jag vill ju komma framåt, se snabba resultat, utvecklas kvickt, samtidigt som det är just det jag är allra räddast för. Att komma för långt, att gå längre bort. Att inte känna igen mig själv, mitt sätt att tänka, mina egna reaktioner. Avsaknaden av vissa reaktioner, och upptäckten av andra. Att känna känslor jag trängt undan under så lång tid är läskigt. Att känna sig levande. Fylld av liv. Det stämmer inte. Det är inte jag. Inte den jag har blivit, men den jag har bestämt mig för att bli. Den jag kämpar för att bli.