Om det är lättare att falla med ena foten utanför
Beslutsångest, velande och skenande tankar. Jag kan omöjligt bestäma mig, väger fördelar mot nackdelar, funderar lite till. Det är alltid likadant, oavsett om beslutet handlar om ifall jag vill åka till stan eller stanna på landet, äta rågkusar eller yoghurt, träffa vänner eller träna. Alltid samma beslutsångest. De krigande tankarna gör sig alltid påminda, och det slutar med att jag tänker bort halva dagen. Hur svårt ska det vara att bestämma sig? Kan man inte kombinera lite. Man hinner ju liksom både träna och träffa vänner på en dag, och kan ju äta yoghurt till ett mellis, och rågkuse till ett annat. Både äta kakan och ha den kvar som gamla brukar säga.
Mitt i allt velande för dagen började det ösregna, så det slutade med att jag sitter tillsammans med min lurviga ullbollsliknande kisse på altanen och lyssnar på regnet, samt lite Melissa Horn samtidigt som jag njuter av värmen från solen som fortfarande skiner. Vackert och fridfullt på något sätt. Precis vad en pensionär också skulle ha sagt...
Kommentarer
