polkagrisen.webblogg.se

Ofta undrar jag varför det är så svårt att vara stark. Att vara ärlig och verkligen stå för sig själv och den man är. Att erkänna både sina svagheter, men också sina starka egenskaper. Det där som jag är bra på. Det som är så svårt att se. 

 

Det känns som att vi blivit inpräntade det hela livet. Tro inte att du är något. Tro inte att du är speciell, att du är annorlunda. Tro aldrig att du själv är bra, för du är precis likadan som alla vi andra. Typ. Det gör mig så irriterad. Ändå vet jag att jag är en av dem som gått på det mest av allt. Inte värd något. Inte värd att leva, att vara glad, att skratta, att lyssna på musik, att trivas. Nej, inte värd någonting. 

 

Jag är fortfarande så säker på det. Skäms ibland av att skratta, sånt är ju inte för mig. Av att vara glad. Av att prioritera mågonting som jag mår bra av framför något som ger mig ångest. Jag förtjänar ju ångesten. Försöker gång på gång intala mig att jag också har rätt att må bra, och en vacker dag kanske jag kan tro på det. På riktigt. Eller i allafall sluta förakta mig själv för att jag skrattar och är glad. 

 

"Hon har legat vid poolen på Bangkok Hilton i flera dagar och funderat. Inte på vilken sandstrand hon och hennes familj ska spendera de kommande veckorna, utan på vad det är för fel på henne som måste tänka efter varje gång innan hon ska le."