Vi två, 17 år

Mormor 80 år, är det som har firats idag, tillsammans med moster och kusinvitaminer, mormors syster, familjen och så morfar förstås. Riktigt mysigt.
 
 
 
 
 
 
Planka med mängder av mat...
 
 
På min tallrik hamnade machesallad, gurka (love) tomat, kiwi, honungsmelon, ananas, rökt lax och annan melon.
 
 
Nya klänningen!
 
 
 
 
 
 
 

Sen en tid tillbaka

Dagens första mål bestod idag av en majsfralla med smör och skinka, filmjölk, blåbär och psylliumfrön, tillsammans med té. Riktigt bra start på en lördag. 
 

Jag vet att det bara är fantasier

Sitter uppe och kan inte sova ikväll, kanske av oro inför skolan, eller av att alla mina tusen miljoner myggbett kliar för fullt på i stort sett hela kroppen. Mamma, jag och Tilda var i skogen halva dagen, och plockade massor av blåbär och lingon, fikade och övningskörde en stund. Tusen myggbett senare väntade middag hemma, innan jag körde till Gösjön med pappa och Tilda och tog ett minidopp i det iskalla vattnet. Och då menar jag verkligen iskallt!
 
 
Lingon fanns det gott om, men det var inte alla som var mogna...
 
 
Blåbärsriset fyllde också upp större delen av skogen. 
 
 
 
Mina vrålsnygga gummistövlar!
 
 
Och mitt toppengoda mellis; fruktsallad med äpple, päron, vindruvor och kiwi, tillsammans med pumpakärnor, linfrön och solrosfrön. Mums!
 
 
 
En liten del av alla bären. Nu är vi laddade för blåbärsfrukostar ett tag framöver. Sommar, ljuva sommar. 
 
 

Det går en vind över vindens ängar

Idag var jag på riktigt dåligt humör när jag kom hem, och det kändes som att hela världen var emot mig. Efter en promenad med fina Amanda kändes allt tusen gånger bättre. En halvmils traskande rätt ut i skogen, och så samma väg tillbaka sen, men då betydligt mer kissnödig... haha, inte så lyckat! Lite söta lingon, fina skogshallon och blåklockor hann vi också se, innan vi kom hem. 
 
Hemma bakade jag lite nötsnittar, såg på TV, åt vindruvor till kvällis och bara tog det lugnt. Jag är så sjukt trött på kvällarna nu att det inte är sant, och tyvärr tror jag inte att det blir bättre när skolan börjar...
 
 
 
 
 
 
 

Mellis is the thing

 
Ett toppengott mellis, en smarrig frukost, eller kanske till och med en underbar dessert? 
 
Smoothien, en av mina många varianter är görs av 2 dl frysta hallon, mixat tillsammans med 1,5 dl mild citronyoghurt och 1,5 msk psylliumfrön. Den bör serveras direkt, eftersom den i början påminner om glass, som sedan smälter. Smoothien kan varieras i all oändlighet, en annan favorit är banan och jordgubb, blåbär och hallon, eller mango. Det är alltså bara att mixa för fullt!
 

Dina ögon ändrar färg i ljuset

Två riktigt jobbiga dagar har passerat. Igår när jag kom hem la jag mig på ett täcke i gräset, drog en stor fleecefilt över hela mig, låg där, fylld med ångest tills jag somnade, och sov i cirkus en timme. Skönt, men så otroligt jobbigt. 
 
Dagen började inte mycket bättre, men när jag kom hem åkte jag, mamma, pappa och systeryster mot stan och träffade fina kusinen och hennes familj. William är typ den underbaraste ungen jag någonsin träffat. Två år, ursmart, äta-upp-söt, och helt underbar. Gud vad jag gillar den ungen. Han är riktigt häftig!
Efter ett kortbesök där åkte vi mot någon veteranfordonsträff i en hembygdspark, strosade runt och bara njöt utav en av de sista sommarkvällarna. Mysigt! Tittade runt bland alla gamla hus och bara hade det skönt. 
Hemma sen väntade kvällis i form av ljummen risgrynsgröt, som mamma kokt på eftermiddagen. Mums säger jag bara...
 
 
Världens goaste lilla unge <3
 
 
 
 

Gråsparven när hon sjunger

HItills idag har jag ätit, bland annat smoothie till mellis, löst korsord, gosat med min lilla bebiskatt (hehe), som för övrigt förföljer mig hela tiden, gått en promenad i mina easytones, och börjat laga lunch till mig och la familia. Ganska bra jobbat för att klockan bara är strax efter ett... Jag går dessutom runt i universums mysigaste blus och bara njuter just nu, älska augusti säger jag bara!
 
 
 
 
Mysalfons...
 
 
 
Bästaste promenadskorna någonsin!!!
 
 
 

Mississippi kan vänta

Känner mig smått patetisk när jag ligger i soffan och tittar på den gamla Pettson och Findus julkalendern, Tomtemaskinen, en lördagkväll när vännerna festar loss inne i stan. Men men, är man helt slut efter jobb och spring så är man...

Dock kan jag ju inte låta bli att älska Findus, så mysig filur bara... Haha en av mina stora favoriter när jag vill tänka tillbaka på när jag var liten. Myyys!

Uppsnärjd i det blå

Taggar jobb i eftermiddag med en joggingrunda (ensam!!!) och en omelettlunch efter det! Så otroligt skönt bara att springa och njuta av solsken, ängar, åkrar, skog och stigar. Ren njutning!
 
 
 
Godaste omeletten med kidneybönor, och gurka och paprika till!
 

Förhoppningar och regnbågar

En av mina stora rädslor är att jag en dag kommer växa upp till en förbittrad kvinna, en kvinna fyllt med självhat, ånger och förakt. Förakt över sitt eget beteende. Jag lovar att göra allt för att inte fastna där. Aldrig fastna och älta sönder det förgångna, utan snarare analysera lite lätt, och sedan blicka framåt. För det är där verkligheten kommer att vara.

Dock känns hela tanken på mig som en rynkig kvinna med grått hår och vattniga ögon tragisk. Så långt bort. Jag kan omöjligt se bilden framför mig. Inte jag. Tänk att se mig själv i spegeln, och inte känna igen vad man ser. Egentligen samma sak som jag gjort nu ett tag. När kommer den känslan släppa? Det gäller väl bara att acceptera sitt utseende då också, för att kunna trivas med sig själv och den jag är. För jag har bestämt mig nu. När jag blir gammal ska jag vara en krutgumma som lever livet. Njuta, älska och trivas, så enkelt är det! Så enkelt måste det bli. 
 
Jag ska kunna berätta för mina eventuella barn om hur lycklig jag är att de finns, om hur roligt jag har haft det innan de föddes, och om hur underbart vi ska ha det tillsammans. Jag vill kunna trivas med ett jobb som framhäver just mina bästa sidor, ett jobb som jag längtar till, och jag vill kunna älska någon sådär riktigt mycket, känna längtan så att det nästan gör ont. Ha vänner som förstår utan att man behöver förklara i en evighet, och kunna leva livet. För sånt har det inte funnits tid för innan, inte prioriterats alls. Nu ska det komma betydigt längre upp på min prio lista! För nu ska jag leva på riktigt!
 

Om det är lättare att falla med ena foten utanför

Beslutsångest, velande och skenande tankar. Jag kan omöjligt bestäma mig, väger fördelar mot nackdelar, funderar lite till. Det är alltid likadant, oavsett om beslutet handlar om ifall jag vill åka till stan eller stanna på landet, äta rågkusar eller yoghurt, träffa vänner eller träna. Alltid samma beslutsångest. De krigande tankarna gör sig alltid påminda, och det slutar med att jag tänker bort halva dagen. Hur svårt ska det vara att bestämma sig? Kan man inte kombinera lite. Man hinner ju liksom både träna och träffa vänner på en dag, och kan ju äta yoghurt till ett mellis, och rågkuse till ett annat. Både äta kakan och ha den kvar som gamla brukar säga. 
 
Mitt i allt velande för dagen började det ösregna, så det slutade med att jag sitter tillsammans med min lurviga ullbollsliknande kisse på altanen och lyssnar på regnet, samt lite Melissa Horn samtidigt som jag njuter av värmen från solen som fortfarande skiner. Vackert och fridfullt på något sätt. Precis vad en pensionär också skulle ha sagt... 
 

Inget är logiskt, inget är magiskt, och det är så tragiskt

En skev värld, en tragisk verklighet. Ett normaltillstånd som påminner om sjukdomar och psykiska problem. Ofta undrar jag verkligen vart vårt samhälle är påväg. Samhället där size zero är det enda som duger, där vi ska ha lika långa och smala ben som en älg, getingmidja, och gigantiska bröst. Där vi måste klä oss på rätt sätt, väga rätt antal kilon och vara långa som giraffer för att duga. Där vi gör allt för att anpassa oss efter det. 
 
Där morgonpromenader i timtal före frukost ses som normalitet, där träning varenda dag är positivt, och där bantning och bantare är vanligare än människor som följer tallriksmodellen. LCHF, GI, klassisk lågkaloridiet. Alla finns de där, lockar oss med sina topperbjudanden, visar på fina resultat. Vi luras går på dem, tappar några kilon på ren tur, men stannar upp, och låter det antingen gå tillbaka till det vanliga, glömmer dieten, och går upp alla kilon igen, eller går ner oss totalt. Fastnar i någon avgrundsliknande grotta, dit ingen riktigt hittar varken dit eller från, och där ropen på hjälp sakta men säkert ebbar ut. Där ekot stannar, inte tar sig vidare, och där hjälpen dröjer, ibland så länge att det är alldeles för sent. 
 
Vår värld har gjort att unga tjejer, äldre också för den delen, inte kan läsa Elle, Solo, eller ens den så kallade hälsosamma tidningen Topphälsa utan att bli triggade till att nå det där målet, det som nästan är ouppnåeligt. Målet som inte leder oss in i den fina blommiga världen, utan ner i den destruktiva spiralen. Målet som aldrig kommer föra med sig något gott.
 
Är det den världen vi har skapat med våra ideal och vår skönhetshets? Är det den vi ska leva i, för alltid? Där vi aldrig kommer duga som vi är, där aldrig personligheten, fina egenskaper eller ett varmt hjärta kommer räknas, utan där vågen för all framtid kommer avgöra vårt värde?
 
Isåfall vill jag inte vara med. Jag vill checka ut, hitta min värld, där jag är okej, accepteras som den jag är och vill vara, inte den samhället vill knäcka ner mig till. Finns världen jag drömmer om, eller är det bara en drömmarnas vision långt där borta? Egentligen vet jag svaret. Jag vill förändra, bygga upp den värld jag och så många andra drömmer om, där acceptansen är självklar, och där glädjen är i fokus. Varför fokuserar inte det övriga samhället också på det?
 
 

Jag var bara inte gjord för dessa dar

Ännu en dag av det där som kallas sommarlov har passerat, och min eftermiddag och kväll har väl sett ut lite sisåhär:
 
 
Promenix med en fin vän.
 
 
Läsning, trots att jag aldrig kan koncentrera mig tillräckligt mycket och tillräckligt länge. Jag är alldeles för rastlös för det... 
 
 
Springrunda i ösregn, fylld av otrevliga känslor och hemska tankar.
 
 
Fiberhavregrynsgröt med psylliumfrön, hallon och blåbär, mjölk och vatten. 
 
 
Kvällis bestående av två grovråg knäcken med ost och paprika, och söderté såklart. 
 
Inte en toppendag om jag säger så. Mycket har kommit ifatt mig, jag har tänkt för mycket, hatat för mycket och gråtit lite för många tårar... Vi får hoppas att imorgon blir en betydligt bättre dag, för det är inte såhär jag vill leva mitt liv, om jag säger så! 
 

Stan har feber ikväll

Efter en riktigt härlig helg pustar jag nu ut i soffan, tillsammans med Håkan Hellströms och Melissa Horns ljuva röster, min älskade kisse och den där datorn som är väldigt bra att ha ibland.
 
Igår var en riktig slappardag, med sovmorgon, kringelbak, Veronica Maggio nostalgi och en trip tillsammans med mamma till lanhagen och hembygdsparken, för någon slags kulturvecka. Vi kikade på gamla foton, strosade runt och njöt av miljön och det fina vädret. Fotade runt lite och bara njöt. Mysigt mysigt. Vi grillade lite, och innan vi skulle lägga oss tittade vi på den sista Harry Potter filmen. Jag vet att jag är superlångsam med att se filmer, har så fruktansvärt svårt att dels sätta mig ner och se filmen, och dels att verkligen koncentrera mig på hela filmen. Om jag väl slappnar av så somnar jag så otroligt lätt...
 
 
 
 
 
 
Idag vaknade vi istället tidigt, och mamma och jag begav oss mot det blekingsta landskapet redan vid halv sex tiden på morgonen... Vi var i brunnsparken i Ronneby, fikade utanför Karlskrona och bara njöt. På vägen hem stannade vi på Kosta Outlet och kollade runt, och hann med lite övningskörning också. Väl hemma väntade sedan spontankväll vid sjön tillsammans med fina vänner, vilket inte kunde bli annat än mysigt. Dock kan jag ju säga att jag är sjukt trött nu!
 
 
Mammas klassiker: Kolla planteringarna vid rådhuset...
 
 
Solnedgången vid sjön, helt underbart vacker sommarkväll. 
 
 
Jag var klädd i min nya underbara långklänning, och som vanligt min klassiska sjal. Den kommer alltid få hänga med överallt!
 
 
 
 
 
 

Jag vet ett berg dit jag brukade gå

En marknadskväll är spenderad, på en betydligt större marknad den här gången. Inte för att jag hittade något, men på något sätt känns det så typiskt somrigt och småländskt. Trivsamt och mysigt. Tillsammans med mycket folk, ännu fler myggor och ett underbart augustiväder kan det ju inte bli annat än succé... 
 
När vi kom hem grillade vi lite, njöt av solnedgången på altanen, och pratade om allt och inget. En av de många Harry Potter filmerna fick tillsammans med lite check av fotoalbumen avsluta kvällen. Älskade sommar säger jag bara!
 
 
 

Och jag ska skriva en sommarvisa, med sol och blomdoft i melodin

Jag känner mig bara så himla lycklig just nu. Mitt i ett lyckorus, ett rus som kommer att stanna sålänge jag behåller det kvar. Lycklig över att världen verkar le mot mig, att solen skiner på mitt numera ganska bruna ansikte och bruna ben, att livet ser ut att vilja komma någon vart. Jag känner mig så himla nöjd. Jag har kommit så sjukt långt nu. Jag är på rätt väg, det är jag säker på, för även om stigarna fortfarande slingrar sig, så ser jag betydligt mer av dem nu. Jag kan ana en väg, och det känns så grymt bra!
 
Kvällen spenderades med fina Amanda, en cykeltur till Gösjön, åt sallad, baguette och nektarin där, tog årets allra första sjödopp (isande kallt!), satt och njöt av att se solen gå ner över vattnet, och bara pratade. Och pratade. Och pratade lite till. Om precis allting. 
 
 
 
Lilla jag försöker modella, men det går ju då inte så bra...
 
 
Amanda kanske inte heller var specialist på det, om jag ska vara ärlig...
 
 
Den älskade muminlådan, både öppen och stängd!
 
 
 
Vår vackra vy vid den lilla sjön. Trots det svarta vattnet är det mysigt på något sätt. Det känns liksom som sommar.
 
 
 
Att modellandet bara går utför från min sida kan vi ju också konstatera... tur att det inte är där jag vill ha min karriär... 
 
En helt underbar kväll, som avslutades med mys i soffan och kvällis bestående av senapsmacka, citronyoghurt och söderté. Ibland gillar jag verkligen det där som kallas livet. 
 
 
 

En midsommarnattsdröm

Efter en helt okej dag satte jag mig tillsammans med några fina brudar i en partybil och rattade ut i skogen för en liten myskväll. Kvällen blev riktigt lyckad, fylld med prat, skratt, glädje och fika. Mysigt och riktigt uppskattat sådär mitt i veckan. 
 
 
Så fina kan tre av dem vara. Min älskade tillbringare med vatten fick också vara med på ett hörn. 
 
 
Vi andra kan också busa till det lite... Fruktsalladen, bestående av päron, jordgubbar, kiwi, banan, vindruvor och apelsin fick också vara med på bild. 
 
 
Fina Elon busar runt med håret för fullt...
 
... medan Erika och Caroline posar lite snyggt. 
 
 
När kvällen närmade sig sitt slut såg det ut lite mer såhär runt bordet. Mysigast på länge!
 

Dimmiga dar var fina dar, men jag såg aldrig riktigt var vi var

Har spenderat några fina dagar med familjen ute i skärgården elva mil bort. Njutit, badat, solat, shoppat, promenerat och funderat en hel del. Invigt mina nya easytones också, och jag kan minst sagt säga att jag gillar dem. Jag kanske till och med ska dra det så långt att säga att jag älskar dem. Så sköna är de.
Dagarna har spenderats på en sandig eller klippig strand, i skogen, vid hallonbuskarna, eller inne i staden, och kvällarna har tillbringats ute, i närheten av en grill och med en vacker solnedgång. Alla kvällar förutom sista, just när jag bestämde mig för att fota lite. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Här kommer lyckan för hundar som oss

Jag måste bara tipsa er om det bästaste melliset ever, helt enkelt sååå gott! 
 
 
Arlas milda citronyoghurt, tillsammans med frysta hallon, ekologisk müsli och mitt klassiska söderté. Godare blir det inte. 
 
 
 

River en vacker dröm

Marknad, ösregn, lite sol här och där, festivallera och en hel massa människor överallt. Så spenderades hela min förmiddag. Strosade runt och tittade, konstaterade att i stort sett allting bara var helt onödigt skräp, smakade två brända mandlar (!!!) och träffade en av de finaste vännerna och hennes familj. Ganska mysigt helt enkelt!
 
Efter det väntade tacorester till lunch, lite städning, fixning och trixning, en liten cykeltur och ytterliggare lite mat, innan soffan, datorn och päronen fick göra mig sällskap. Prat med finfina vänner förgyllde det hela extra mycket. Jag hittade några söta bilder på min syster också, från förra våren när vi plockade vitsippor. Så sjukt mycket minnen och tankar som kommer tillbaka, och jag försöker att inte fastna. Att inte älta, jag ska gå vidare och hitta nya vägar. Vägar som leder mot något ljusare. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tidigare inlägg Nyare inlägg


RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus