polkagrisen.webblogg.se

Jag avslutade min vecka, som faktiskt varit helt okej, med en toppenkväll. En kväll fylld med muffinsbak, finfina vänner, massor av prat om liv, framtid, ödet, hopp och drömmar. Om chanser, Håkan Hellströms möjligheter att frälsa tonårshjärtan, och om tryggheten hemma. Tryggheten som kommer försvinna om bara något år. Det som är självklart men som någon gång måste ta slut. Frågan är när?

Om förvirrade tonårstjejer och killar som går vilse på snåriga stigar, och om vägar mot ljus. Om tankar och trubbel, och varför vi slösar bort de där bästa åren av vårt liv på att grubbla och analysera. Bryta ner allt logiskt i mikroskopiskt små bitar och bygga ihop dem på nytt, men glömma bort tre viktiga pusselbitarna. Tron på lögner och om brustna förhoppningar. Men också om glädje och lycka, om känslan av att älska någon sådär starkt att man är beredd att göra allt, bara personen i fråga mår bra, och om verkligheten, som någon gång kommer bli alldeles klar. 

 

En liten smutt vin smakades också, för sakens skull (bra jobbat säger jag bara), och en middag bestående av tacos avnjöts. Ibland är det liksom okej att verkligen trivas med livet, såsom en regnig sommarkväll tillsammans med finaste. Ändå saknar jag dem jag inte har här så otroligt mycket, livet är så fruktansvärt tomt utan dem vid min sida, hela hela tiden...