Tillbaks till nånting jag förstår
Mina dagar har innehållit ovanligt mycket på senaste tiden...
I helgen var det gymnasiemässa, jag fick mitt hjärta krossat, var på underbar konsert med fina vännernas kör, hade deppkväll med två andra finisar, tränade, fikade med mormor, morfar och farmor, och tog det allmänt lugnt.
Annars i veckan har jag fått tillbaka kemiprovet, jobbat som bara den med projektarbetet, och just nu känns det som att allt vårt slit kommer löna sig, jobbat med servering och matfixning, gosat bebis, haft körlektion, gått på långpromenix med fina vännen, myst med mina körtjejer och töntfotat på toan, bakat bullar och ätit risgrynsgröt till kvällis. Ganska fint faktiskt.
Jag känner mer och mer att jag verkligen älskar att ha massa saker att göra, just för att jag inte kan tänka just då. Inte tänka på allt jobbigt. Allt mörkt. Blundar och väntar tills jag kollapsar istället. Skjuter undan alla problem. Gömmer mig. Glömmer. Tror jag. Inser att verkligheten inte är som jag vill ha den, men tvingas leva i den ändå. Och går vidare. För det är mitt enda alternativ.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det ska jag finis! Kämpa på du med nu, det är dags för oss å leva nu!
